Måndagen den 13 juli: Ännu en strålande morgon och vinden står kvar på S-SO. A-M blir ivrigare och ivrigare att komma hem. Det blir således åter snudd på nattseglig, ty redan vid 09.20 kastade vi loss från Uvön. Försökte få ut storen men den krånglade så vi nöjde oss med genuan. Väl ute på Nämndöfjärden fick vi god fart norrut. Vi gled fram i läns/slör mest hela dagen. Söder om Södermöja (Sunnanö i Evert Taube's visa) valde vi den yttre leden och sneddade sedan hemåt norr om Möja. Kl 18.00 angjorde vi så hemmabryggan efter drygt sju veckors segling runt sydsverige. Det har varit jättefina veckor med fin natur, fint (mestadels) väder, fina upplevelser och trevlig samvaro med en rad olika människor. På något sätt känns det skönt att totalt byta miljö. Man blir nästan lite samhällsfrånvänd. Ingen TV på sju veckor, endast spridda dagstidningar och på radion blir det sjörapporten som blir det viktigaste programmet. Hemmavid har Barbro Sättare skött all post och alla räkningar så det behövda man aldrig tänka på eller oroa sig för. Stort tack Barbro!

Det känns också väldigt skönt att komma hem. Man är nog lyckligt lottad när man efter en sån resa kan konstatera "borta bra men hemma bäst".

Ja, även A-M tycker att det är skönt att komma hem, ligga på de egna släta klipporna och sola, cykla med Fanny på morgonen på en riktig cykel, slippa lyfta ur allt i kylen för att komma åt något på botten, etc. Det har varit en fin galej och tiden har gått väldigt fort utan att man har gjort så mycket, bara rest och träffat människor. För mig är det skönaste minnet när vi var högt upp i Dalslands kanal och låg i naturhamn. Den stillhet i den vackra naturen som Eva, jag och hundarna upplevde på morgonpromenaderna kommer jag att ha med mig hela vintern. Nu får det vara bra med kanaler för ett tag, men jag ger mig gärna av och cyklar delar av dom.

Söndagen den 12 juli: Vid kvart i elva lämnade vi Nynäshamn efter att ha tankat. Tänk, senast vi tankade var det i Bengtsfors. Så fort tiden rinner iväg.

Vi närmar oss slutet på denna galej och ju mera norrut vi kommer desto mer längtar A-M hem. H tycker också det skall bli trevligt att komma hem.

I dag reser Michel och Gabriella till Spanien på 3 veckor. De, speciellt Gabriella, gillar värmen.

Vi har haft en underbar dag och seglat, läns och slör (6-9 m/sek), hela dagen. Vi tog hamn vid 18-tiden i en vik på Nämdös västsida med skydd för sydliga vindar. A-M tog en dopp före middagen, 16 grader, det var skillnad det efter baden i Dalslands insjöar, där det var upp till 23 grader.

Lördagen den 11 juli: A-M morgonpromenerade och handlade mat för kvällen samt kaffebröd för Tompa. Efter duschen i land var H på Apoteket och hämtade medicin. Därefter sammanstrålade vi hos Tompa i hans lilla klädbod för fika mm. Lite kläder blev också köpta.

Vid kvart i 12 lämnade vi Trosa och vände stäven mot Nynäshamn. Vi gick den inre vägen med ett antal bussmala/grunda passager. Först Tottnäsbron som vi kom till i absolut sista sekunden för 14.00-öppningen. Öppning sker endast varje heltimme. Straxt norr om bron kom sundet mellan Oxnö och Ängsö. Därefter Aborrströmmen. Sedan sundet mellan Tattmar och Råholmen. Efter det kom Dragets kanal som är knepig när det är mycker båtar i farten. Man ser ju inte vad som är på gång i kanalen och H bävar för att backa ur kanalen. Slutligen den smala passagen vid norra Järflotta. Här mötte vi sex gamla vackra MYS-båtar. Det är häftigt att det finns folk som håller dem i skick.
Vid 16.15 anlände vi till Nynäshamn fört att tanka. Vi beslöt att ligga kvar för natten emedan det inte finns några bra hamnar alldeles norr om Nynäs och Mysingen är mördande tråkig att gå. I synnerhet på kvällen när man egentligen borde äta en god middag.
Båda batterierna till kameran är slut så det blir laddning (230 V) i natt och bilder imorgon.

Fredagen den 10 juli: Avgång redan kl 09.00 från Arkösund. Kors i taket! Kan man tänka sig att vinden var med oss denna dag. Vi rullade ut genuan och seglade i hela sju timmar. Till en början var det sydväst som senare vred mot sydost. Vindstyrkan pendlade hela tiden mellan 10 - 12 m/sek. Det gjorde att vi höll en fart på 4,5 - 6,5 knop. Inte illa av en gammal pråm utan bogsering.


På fjärden Tvären (utanför Studsvik) krängde vi så att matbordet som låg på rufftaket gick över bord. Innan vi hann vända för att räddadet hade det redan sjunkit.


När vi kom till Trosa var här proppfullt med båtar, vi har ju aldrig
varit här vid högsäsong och kommer nog inte upprepa det heller, men vi ville gärna gå hit för att hälsa på Tompa J och så hade H beställt sin specialmedicin till Apoteket här. A-M sattes i land för att försöka få fram en plats men misslyckades. Vi gick ut på viken och lade oss vis SXK-bojen. Det blåste fortfarande ca 12 m/sek så det gick inte att ro med jollen till land för att låta Fanny uträtta sina behov. H ringde därför till hamnkapten (Lasse) och vädjade på Fannys vägnar, han är en sann djurvän visade det sig. A-M ringde Tompa J och han skulle se vad han kunnde göra för att fixa plats. Både hamnkapten och Tompa fixade plats, men hamnkapten hann före. Från Fanny fick hamn kapten förutom hamnavgiften också en flaska Roodeberg från Fanny.



Middag avåts på Antons restaurang och det var gott. Vi hann också som hastigast heja på Tompa Johansson (han som fixade Fanny åt oss). Imorgon fikar han hos oss och vi skall söka bra sjökläder i hans fina bod här nere i hamnen.

Torsdagen den 9 juli: Markus har sovit i akterhytten i natt i Söderköping, modig kille. Vaknar samtidigt (A-M alltså) med Markus vid halv sju-tiden, tyvärr till regn som har skvalat hela natten. A-M går ut med Fanny medan Markus lägger passiens. Frukost 08.30 och fortsatt passiens tills Julia dyker upp under paraplyet. Avgång 10.00 med en slussning innan Mem. Markus och Julia styr och A-M är gast. Framme i Mem, väntar Calle och Åsa och vi intar kaffe med våfflor på fiket där Julia sommarjobbar. Det blir Julia som gör våra jättegoda våfflor.

A-M och H far sedan vidare i regnet ut på Östersjön. Det är härligt att komma ut på fritt vatten igen även om det är kul att åka på kanaler. Vi tar senare, vid 17-tiden, hamn i Arkösund, inte i Bäckmansviken (proppfullt), där vi legat förut. Det blev istället Kajen där man just höll på att bygga en ny brygganläggning. Pontonerna lades ut igår. När vi kom var man inte klar med landgången så A-M och Fanny fick hjälpas iland. Senare på kvällen kom landgången på plats och det blir nog jättefint om några dagar.

Onsdagen den 8 juli: Redan vid 9-tiden var det avgång från Berg. Roxen låg då spegelblank. Men en jätteflock med Skarv kändes inte särskilt bra. Efter ca tre timmar var vi framme i Norsholm. Här passerar man en järnvägsbro som sällan öppnas, och då bara väldigt korta stunder. Här går X200 m fl tåg i full fart och det är den tidtabellen som avgör när bron får öppnas. Vi hade räknat med någon/några timmars väntetid. Döm om vår förvåning när vi närmade oss järnvägsbron och såg att den var öppen för att släppa igenom några båtar västerut. Det var bara att ge järnet in

under bron. Vi hann precis men en båt som kom alldeles bakom oss fick nobben.

Så småningom närmade vi oss alla slussarna ner mot Söderköping, så vi ringde och frågade om inte Marcus ville ställa upp även idag. Det ville han gärna och han skjutsades av Calle och Åsa till Vänneberga bro . Därefter jobbade han i alla slussar ner till Söderköping och styrde dessutom mellan slussarna. Snyggt jobbat!

Straxt före Söderköping passerade vi Mariehof där PeO, Gittel och H tillbringade mycken tid i början av 1960-talet. "Mormor", som bodde där med sina ogifta båda döttrar Annie och Ina, var 96 år när vi lärde känna henne. Hon blev 104 år. Det var en krutgumma som bara såg på ett öga men läste romaner på franska (hon var uppfostrad med franska som 2:a-språk) på kvällarna. Hon hade en hållning som en drottning, ty hon hade i sin ungdom ett rakbladsvasst halsjärn vid måltiderna. Sjönk hon ihop så skar hon sig. Allt för att få en snygg hållning.

Hon tyckte inte om nymodigheten TV (som stod i den blå salongen) ty den luktade illa enligt henne. Vi fattade inte då, men hon hade rätt. Ty på den tiden var det radiorör i TVn som blev heta när man satte igång den. Det damm som då lagt sig på rören brändes och det var det hon kände.

Hon visade oss också en speciell sked i elfenben som man hade Bella Donna i . Det hällde man i ögonen när man skulle ut och dansa. På så sätt fick man stora vackra pupiller. Det ni tjejer!

Fanny hoppar av vid varje sluss och sätter sig på gräsmattan. Hon sitter där, utan koppel, i godan ro tills det är dags att åka vidare. Så även hon är lite trött vid slutet av dagen.

I Söderköping dök Calle och Åsa upp med kaffe samt jordgubbspaj med vaniljsås. Himla gott!

Det bestämdes att Marcus skulle köra oss ner till Mem dagen därpå och när han ändå var igång så bestämde han sig för att sova ombord på MaDame oxå. Kul med grabbar som ställer upp.

Marcus syster Julia jobbar i Mem så vi skall köpa glass av henne imorgon. Apropå glass så gick A-M och H till glassrestaurangen Smultronstället här vid kajen i Söderköping. Där fanns alla möjliga glassrätter från 40:- till 365:-. Vi fastnade för var sin glass för 82:- resp 84:-. Man känner sig nu som en boaorm som just ätit sin månadsranson.

Tisdagen den 7 juli: Vid 10.30-tiden anlände Calle, Åsa och Marcus Tronét (vilka bor i Söderköping) till Ljungsbro, där vi legat för natten. Efter kaffet, avgång mot Bergs slussar. Pelle tog bilen till Berg och cyklade (på vår lilla Mikrobike) sedan tillbaka och mötte oss vid en av dagens alla slussar. Det blev som sagt väldigt många slussar redan innan vi kommit till 7-sluss-trappan ned till Roxen.


Vi hade god extra hjälp av främst Marcus.

Ångaren Diana hängde på oss i slussarna när de väl snappat hur man genomför snygga slussningar.
















Lunch blev det i bassängen i Berg. I samband med lunchen fann vi Pelle liggande framstupa på bryggan. Den första gissningen var att han konverterat till islam och genomförde en av dagen fem bönestunder. Lillemor visste dock bättre och trodde att han bara gjorde gymnastik.













När vi väl kommit ner till Roxen var klockan redan 17.00. Där mönstrade alla dagens gäster av samt även Lillemor och Pelle som vi haft glädje av ombord i en hel vecka.

A-M, Fanny och H gick upp till Vreta klosterkyrka där vi fick en fin guidning, av Arne Karlsson, med nunnesång och allt på ca 1,5 tim. Stannade vid gästbryggan nedanför Berg för natten.

Måndagen den 6 juli: Regnet det bara faller ner, men man får vara tacksam för det som varit. Jollen som A-M inte tagit ur bottenpluggen ur blir så full att pluggen går ur av sig själv och ställningen som håller jollen har redan böjts. Det blir ingen längre morgonpromenad bara upp till bageriet så vi får färska frallor. Avång, trots regnet, vid 10-tiden.

Det var bara en slusstrappa på 5 trappsteg och en utjämningsluss i Borensberg, där vi åt vår sopplunch. Det är en väldigt vacker passage fram till Bergs slussar men i regnet kan man inte njuta och se som man skulle önska. Framme i Ljungsbro, där Cloetta ligger så ser vi att det inte går att hinna fram till Berg före stängningsdags, så vi lägger till och tar en promenad i regnet till Cloettas fabriksförsäljning. Det blev några påsar.

Sedan lyckades vi få 230-ström till Pelles antisnark-apparat. Annars hade han fått ta in på vandrarhemmet.

Söndagen den 5 juli: Pelle och Lillemor som inte varit i Vadstena förut går en vända till kyrkan och sedan går vi alla en guidad visning på slottet, där dyker även Eva Lindströms kompis Eva S upp, Eva har flyttat till Vadstena för ett ½ år sedan och aldrig varit på slottet, men nu hade hon besök som skulle visas runt. Vid 13-tiden drog vi vidare till Motala för att hinna titta lite på museum där. Motala motormuseum är mycket nostalgi och sevärt. Kanalmuseet som ligger en bit in i Motala kanal hade hunnit stänga. Mycket båtar och människor i motala. Vädret ganska bra.

Lördagen den 4 juli: Förutom de vanliga morgonpromenaderna så gick Lillemor, Pelle och A-M till Karlsborgs fästning för att gå med på den guidade turen som började kl 10.00. H gjorde den resan för två år sedan med Hans Haglund. Vädret var lite växlande - ibland sol, ibland lätt regn.

Vid tvåtiden lämnade vi Karlsborg för att korsa Vättern och anlände till Vadstena kl 17.00. Fick en bra plats inne vid vallgraven till Vadstena slott. Där mötte Sverker Tronet upp och vi for hem till honom och Lis för att för första gången besöka deras nya hem väldigt nära Rökstenen. Lis hade anrättat en stor Vätternröding som mer än väl räckte till oss alla sex. Här lite bilder från kvällens begivenheter. Bl a de tre kusinerna A-M, Pelle och Sverker i samma soffa.

Sverker, som tills nyligen var kyrkoherde i Stenkumla på Gotland, är en asketisk man och trivs bäst på en "kattvind" i det nya huset (se bild).

Fredagen den 3 juli: Avgång vid 09.30, solen skiner som vanligt och vi förbättrar vårt uppriggade solskyddssegel med ett lakan. Kommer snart fram till den lilla slussen Tåtorp där man handvevar slussportarna. Utkommna på sjön Viken så hänger Lillemor och A-M efter båten för ett dopp.

Väldigt vackra passager. Man tömde helt en del av sjön för att bygga upp trottoarer mitt ut i vattnet där de som skulle dra fartyg, promar etc gick och drog när det inte fanns någon vind att segla framåt med. Vid Forsviks sluss och före detta bruk fick vi vänta ett tag. Då var temperaturen i skuggan 31,4 och vattnet 26 grader.

Precis när vi kom in slussen vid Forsvik och började sjunka (för första gången på hela Göta kanal) öppnade även himmelen sina portar och regnet bara öste ner. Vi hade alltså samtidigt passerat toppen på Göta kanal och toppen på värmeböljan.

Därefter gick vi till Karlsborg i hällande regn. Stannar för natten här och äter på Idas brygga ikväll.

Nu har vi fått gång på Hs kamera. Det var inte batteriet det var fel utan bara dålig kontakt vid batteriet. Det blir därför lite fler bilder nu. Ni har ju sluppit det några dagar.

Torsdagen den 2 juli: Det är bra att gå upp medans daggen finns kvar i gräset då orkar man röra lite på sig. När man går i kanalen så är det enkelt att cykla på den fina cykelstig som finnes utefter kanalen. Gick i god tid så vi skulle slippa slussa med de norska Kalle Anka-båtarna som låg i hamnen, för de tar ju nästan upp en hel sluss. Det är lite jobbigt i värmen + 33 grader i kabin mitt på dan. A-M badar i kanlen trotts att det inte ser direkt inbjudande ut. Men vad gör man inte för att svalka ner sig lite? Vi slussar på uppåt för att hinna förbi Töreboda innan de stänger slussarna för kvällen vilket de gör kl 18.00. I Töreboda har man nu festival i dagarna tre och i kväll är Ulf Lundell huvudattraktionen. Arc of Bace etc. Vi ser att det blir trångt och varmt och vill hellst slippa. Det tar oss hela dan att åka mellan Lyrestad och Vassbacken dit vi kommer 17.58. I Vassbacken finns även en hel del kampare. Intar kall middag (dubbelmarinerad fläskfilé) med svalt rosévin i skuggan.

Onsdagen den 1 juli:A-M tar bussen 2 mil till Mariestad får betala 65 kronor dit trots pensionärsrabatt. Man lägger på 30% om biljetten köps på bussen. Till återresan inhandlade A-M biljetten på stationen och då kostade det 40 kr, så trots att klippningen bara gick på 310 kroner så får man lägga på 105 kr - och så tycker man att folk skall åka kommenalt ?!! I alla fall så var både H och A-M nöjda med resultatet och A-M fick handlat en tunn blus så att det är lite lättare att stå ut med värmen. Väl tillbaka i Sjötorp så tuffade vi i väg efter toatanksutsugning. Hann precis med 5 slussar och hade 2 minuter tillgodo när vi passerade järnvägsbron i Lyrestad annars så skulle vi fått vänta 1 timme på nästa öppning. På kajen i Lyrestad stog Pelle, Lillemor, Kalle och Julia och väntade. De nya gasterna installerades och vi hade en trevlig kväll på akterdäck.

Tisdagen den 30 juni: Vid 10-tiden var det avgång från Lurö. Då hade A-M och Fanny redan varit i land på en tvåtimmars-promenad. De tittade bl a på resterna av det gamla tegelbruket, vilket byggdes och var i bruk endast drygt 20 år kring 1830 och 40-talen. Leran fanns här men efter ca 20 års tyckte man att bruket förbrukade alltför mycket av Lurös skogar och det lades då ned. Själva tegelbruket byggdes delvis med sten från en gammal klosterruin som finns här på Lurö. Pilgrimmerna på väg till Nidaros (Tronheim) tog förr i världen vägen över Lurö.


När vi väl kom iväg från Lurö var vinden naturligtvis ostlig så det blev järngenuan igen. När vi närmade oss infarten till Otterbäcken och det skulle gå att segla för ostlig vind hade den naturligtvis vridit på sydost och nästan rätt emot ändå. Tänk om vi hade gått andra hållet runt sydsverige då hade vi, med de vindar vi råkat ut för, haft undanvindar mest hela tiden. Men det är säkert någon där uppe, typ vädergud, som upptäckt det och gett oss motvind i alla fall.

När vi kom in till Sjötorp för att börja färden på Göta kanal gick H upp till kontoret för att betala. In kommer då en nymf (snygg) i bikini efter ett dopp i kanalen. Hon berättar stolt att det är första gången hon sålt kanal-biljetter i bikini. H berättade då om den kvinnliga slussvakt som den 1 september för två år sedan först kom 45 min för sent till första inslussning och då bara var halvklädd. Hon hade kommit dammande i en gammal gul-beige svajig (likt den gamla Chevrolet som Jönsson-ligan färdas i) Mercedes på cykelvägarna efter kanalen. Vid varje sluss var hon helt koncentrerad på den andra av Stieg Larssons böcker (hon hade verkligen platsat i någon av Göta Kanal-filmerna). Ja men det var ju jag!! utbrast bikini-bruden. Jag hade vaknat lite sent och det är ju en bit hit från Töreboda. Hon heter Ida och såg med förtjusning fram mot vår nästa passage genom Sjötorpsslussen. Hon hade bytt hårfärg ty förra gången var hon blond och nu brunaktig. Det såg mera välvårdat ut nu.
Vi tog de tre första slussarna i ett huj och ligger nu cetralt i Sjötorp. Imorgon eftermiddag kommer Lillemor och Pelle som skall vara med ombord fram till Söderköping. A-M tar bussen in till Mariestad imorgon tidigt och går till frissan medan H och Fanny tar en ordentlig titt på kanalmuséet med all dess historia och alla dess maskiner. De flesta tändkulorna drar man igång på Sjötorps-helgen, men den inträffar tyvärr först på kommande lördag-söndag.
Middag intogs på det enda tänkbara stället, dvs Kaffestugan vid kanalen AB. För A-M blev det gös och för H oxfilé. Det var både gott, rikligt och prisvärt.

Måndagen den 29 juni: Startade vid 10.30 från Ekenäs. Gick för motor ut till fritt vatten. Där rullade vi ut genuan som gav oss en fart på 0,5 – 2 knop. Så gick vi i många timmar ner genom Lurö skärgård. Solen gassade och vinden var nästan obefintlig men det var behagfullt att i detta tempo glida fram i denna vackra skärgård. Den påminner lite om mellanskärgården i Sthlms skärgård men är nästan obebodd. Det senare gjorde att man tänkte lite på Ålands skärgård.
Genuan gav oss skön skugga och så småningom var Hasse Alfredsson sommar-pratare med lite roliga historier. Lurö är väldigt svårt att komma riktigt intill. Grunt som attan. Efter ett antal misslyckade försök ankrade vi i något som kallas Sandviken. Därifrån rodde A-M med Fanny i land och vandrade på öns stigar samt besåg de olika begivenheterna.
Värmeböljan bara fortsätter och vinden rör sig med ca 1 m/s i växlande riktning.

Skål på Er grefvar och baroner!

Söndagen den 28 juni: Står här utan nätkontakt och vet ej exakt vad som skrevs i går och dagarna går i varandra i och med att vädret är så lika. Denna dag var dock rekord hittills när det gäller värme. Jag kom i samspråk med en hundägare, förstås, som bodde i en vacker gammal villa i Nysätra vilken tidigare inrymt en bank. Man får lära sig mycket och naturligt av lokala hundägare.
Nysättra var nog ett blomstrande litet samhälle under 2:a hälften av 1800-talet och i början av 1900-talet när man forslade mycket på vattenvägen upp till och ned från Arvika. Säffles sluss och hela kanalen stod klar redan 1837.

Avgick 8.30 !!! från Nysätra (enligt H var det att jämställa med nattsegling). Vi fortsatte ut i Vänern,via Säffle (där vi lämnade det ifyllda enkätformuläret med många +).
Det står många sportfiskare utefter stränderna i centrum av Säffle. Det är känt att man får mycket gös där och de fångas bäst efter midnatt. Fiskeförbud inträder dock kl 24.00 så då kommer de ner till gästhamnen. Hamnkapten där har problem med det.

Vi gick vidare SO-vart utefter västsidan av Wärmlandsnäs. Till stor del inomskärs i en slingrig led genom Millesviks skärgård (vilket namn!) och anlände på eftermiddagen till en gästhamn längst ut på näset vilken heter Ekenäs. Det vara flera som hade rekommenderat den men det var nog lite för mycket insjöhamn för vår smak. Sista biten var en sjömil muddrad ränna in till en muddrad hamn i vassen. Där fanns dock det mesta och det var en bedövande hetta. Så snart vi landat tog A-M en kort promenad med Fanny och därefter vägrade hon i flera timmar lämna skuggan under en tall. Jo, förresten hon gjorde en kort raid till båten för att hämta Campari med kall grape tonic och jordgubbar.

Apropå vackra gamla skutor (red:s anm) så fångade H en annan på bild utanför Skånekusten. Först nu hittade H den. Den är också värd att vila ögonen på. Det är en R10 nr S3. H hade aldrig sett den förr men mindes väl nr S2 som hette Rendez Vous och ägdes av Henry Wallenberg (byggdes dock på beställning av Jocob Wallenberg och fick då namnet Refanut).

Lördagen den 27 juni: Idag på morgonen var vädret om möjligt än mer högsommarlikt. Vi bestämde oss för att ta en tur upp i Säffle kanal och se hur det ser ut där.


Innan vi gav oss iväg försökte H få tag i något sjökort över Säffle kanal som ju sträcker sig ända upp till Arvika, ca 60 km. Det bästa vi kunde få tag i var outprint från Eniros kartor. Dvs vi har faktiskt idag seglat efter telefonkatalogen, vilket vi trodde bara var en myt, men nu är det sant.

När hamnkapten fick höra att H har två Säffle tändkulemotorer hemma blev det drag under galocherna Det ordnades tel nr till både Leif Bruce (son till en av de klassiska bröderna Bruce som tillverkade Säfflemotorer) och till motormuséet i Säffle. Att H också varit med i Westsvenska Tändkuleföreningen (det stavas faktiskt så) gjorde ju inte heller saken sämre.


Nåväl, så småningom drog vi norrut genom sluss och broar. Vilken idyll! Vi gick långsamt i ca tre timmar och hamnade på eftermiddagen i "in the middle of nowhere". Det heter Nysäter och ligger precis mellan Nys, Ökne och Kik, för den som är bevandrad i Värmland geografi. Här finns en gästbrygga för fyra båtar, så vi slog till och lade oss här för natten. Efter en promenad till och besök på Hembygdscafféet fann vi en riktig vikingaby med Värmlands enda vikingaskepp, smedja, långhus massor av hus och tält, yxkastning, hästar och en hel flock vikingar i olika åldrar och skepnader. Här fanns också en stor utställningshall om vikingatiden.

Man känner sig andäktig iför alla dessa intryck, kanske också påverkad av den häftiga värmeböljan som gör att man söker sig till skuggan. A-M pratar om att ligga uppe på däck i natt, men hon ändrar sig nog när daggen faller och myggen kommer. Till efterrätt fick vi idag svenska jordgubbar som ju är bland det godaste man kan få så här års. Till det drack vi en gammal Muscat Setobal som hittades på Systemet i Säffle - av alla ställen.

Imorgon går vi nog söderut och försöker hitta någon fin naturhamn utanför Värmlandsnäs.

Tidningar och TV har vi inte sett på evigheter. Men från Rune M och Gun-Britt B fick vi idag en länk till Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5438513.ab) som lät meddela att Mille på Sunda nu sitter häktad igen. Denna gång för grovt olaga hot mot och våldtäkt av sin fru Charlotte. Han lär bl a ha tvingat henna att spela rysk roulette med hans revolver. Vilken interiör!

Fredagen den 26 juni: Går en bit på den pilgrimsstig som går här förbi. Vid 11-tiden så är vi vid sista slussen, Köpmannebro, där Eva har sin bil. Vi skils här från Eva och Sally och vi kommer att sakna dem, det har varit en väldigt trevlig vecka med dem ombord. Matrosen Eva hade vi inte klarat oss utan, med alla puttifrån som har behövts i dom här smala slussarna. Vi kommer också att sakna Evas kamera för våran har inget användbart batteri längre. Pelle och Lillemor Tronet som mönstrar på i Sjötorp på onsdag kommer dock med ett nytt batteri.

Vi styrde vidare ut på Vänern i det strålande vädret och Eva for till Stockholm. Vi gick i 4½ timme upp till Säffle (ca 1 timme i kanal innan vi kom dit upp) som ligger på västra kanten strax ovanför Åmål som ju är rikskänt. Här lade vi oss i en väldigt trevlig liten gästhamn, där hamnkapten tog emot oss och önska oss välkomna till Säffle. Senare när de tog betalt så fick vi en liten påse med informationsmaterial karta etc lite godis och nyckelringar som det stod Säffle på. Trevligaste gästhamen hittills.

Säffle, för min bror Ingvar är väldigt känt för där har han tillbringat en hel del tid hos sina extraföräldrar, Ellna och Valle, när han var liten. Ellna var, innan A-M föddes, hemhjälp hos oss på Källvik i Huddinge. När hon senare flyttat hem till Säffle till sin Valle och Ingvars systrar fick någon häftig barnsjukdom så ville man skydda lillebror och då fick han åka till Säffle.

En märklig iakttagelse man gör så här längs kusten är att i varje hamn (och vi har varit ute i snart 6 veckor nu) man kommer till så står det en eller flera invandrare längst ute på piren och fiskar. Så även här i Säffle

Torsdagen den 25 juni: Det börjat bli tjatigt med underbara mornar, men så är verkligheten. I går kväll var vattentemperaturen 21 grader och middagen avnjöts som vanligt på fördäck. Tänk att man skall få njuta av så underbara dagar min första lediga sommar, förra året började min semester samtidigt med det dåliga vädret, och det blev ju inte ens någon Brittsommar.
Michel fick ett stipendium som delas ut på Konstfack till en i mastersklasserna och så blev han uppringd i går av Svenskt Tenn som meddelade att han fått ett stipendium även av dem. Han skall också ställa ut sin stol i deras lokaler på Strandvägen i september. Detta är vi väldigt stolta och glada åt.

Här i Tisselskog är det ett naturreservat och interessanta hällristningar, som ligger nära vattnet, naturjordbruk, böljande ängar. För att illustrera vilket händelselöst liv vi lever så skall jag berätta vad som vi såg på morgonpromenaden. Vi hade stannat för att på håll titta på ett av de två godståg som passerar här dagligen, när vi hör en kraftig smäll och tåget stannar och i sin fantasi ser A-M hur loket har åkt av i en solkurva och föraren ligger där medvetslös. Vi går dit för att ev. göra en insats. Det som hade hänt var, att en stor lastbil lyckades köra över en obemannad övergång precis i fel ögonblick och loket körde på bakändan av lastbilen, alla oskadda, senast detta hände var 1992 och då var det en gammal dam som bodde strax intill och som borde haft reda på tågtiderna. Visst var det spännande!

I Håverud blev det för första gången väntan på slussning - och det rejält. Hela tre och en halv timme. Sannolikt berodde det på orutinerad och stressad personal. I Upperud blev en väntan på 50 min. Slött skött!

Ligger nu i Upperuds gästhamn och A-M som har tvättat har hängt hela fördäcket fullt med handukar och lakarn som torkar fint i den härliga värmen.

Onsdagen den 24 juni: Tjejerna tog som vanligt en lång promenad med hundarna. H avnjöt sitt morgonte (Friggs stavar det "te" så det får bli så tills vidare) på fördäck i vindstilla solgass.
09.30 tuffade vi sakta den lilla biten in till Bengtsfors. Där tankade vi den billigaste dieseln hittills, 11,99. Dyrast var Hanö med 20:-, men där det blev bara ”nödtankning” i väntan på ankomst till Simrishamn.
Efter tankning gick tjerna upp till ”Halmens hus” som ligger uppe på en höjd här i Bengtsfors. Halmens hus visade bl a på historiken kring halmarbeten. Hur kvinnorna satt hemma och flätade och sydde t ex hattar. Sedan vandrade de till Norge för där fick man bättre betalt för sina hattar. Väl värt ett besök.

Efter en enorm massa (sammanlagt 13 st) slussningar kom vi ned till sjön Råvarpen, mellan Dals Långed och Håverud. Där finns i Högsbyn vid Tisselskog fantastiska hällristningar, som ett spännande bevis på hur bronsålderns (1700-500 f Kr) dalslänningar (fast de visste då naturligtvis inte att de var dalslänningar) levde. På bergshällarna ristade de in skepp, människor, fotsulor och våglinjer.

Tisdagen den 23 juni: Ytterligare en underbar morgon, alldeles spegelblankt och H har ju räknat ut det så att vi skulle få både kvällssol och morgonsol i Nästeviken straxt söder om V Fågelvik. För morgonpromenaden ror vi över den lilla viken för att slippa kliva bland en massa ris. Det är knappt man vill prata,så stilla och andäktigt är det. Går förbi härliga midsommarängar och landskapet påminner lite om alperna med berg och dalar. Tuffar senare iväg över stilla vatten. Det går ju lättare att slussa nu när det går nerför. Gör en lunchpaus där alla utom H badar(fånigt påpekande (red:s anm)), härligt!

Så småningom via Lennartsfors med bro och djupa slussar ut på Lelång. Hade hoppats komma upp i Västra och Östra Silen (som i sig är jätteområden) men tyvärr var det stopp redan i Gustavsfors pga masthöjden.

Efter en hel dags sakta glidande i maklig takt med blankvatten och gassande sol hamnade vi så småningom vid Talludden. Talludden är en båtklubb i Lelång. Det är klubbstuga, grillplatser, 40 m brygga, 14 bojar mm. Inte ett liv syns till så vi lägger oss här för natten.

PS om man klickar/dubbelklickar på en bild kommer den upp i helformat. DS

Måndagen den 22 juni: Eva och A-M med hundar tog en bergskättringspromenad. Det är ganska höga bergsryggar på sina ställen. De lyckades till slut virra bort sig och fick fråga en ortsbo för att komma tillbaka till båten.
Så småningom ut på Lelång igen och upp till Lennartsfors. Där var det tre slussar och en bro som bara öppnade sig med myrsteg. Men till slut kom vi ändå igenom. Efter Lennartsfors vidtog sjön Foxen. Om man tar till vänster där kan man komma in i Norge. Men vi forsatte norrut mot Västra Fågelvik. Även där försökte tjejerna komma in i kyrkan, men misslyckades. Sedan under landsvägsbron som hade en segelfri höjd av 15 m, så det gick bra med lite marginal.
Slutligen vidare upp mot Töcksfors. Här tog det dock stopp. Båtar högre än 3,5 m kunde inte passera E18 mellan Karlstad och Oslo. Tjejerna handlade på det jättestora shoppingcentret byggt för norrmän och H fick sig en lång pratstun med slussvakten. När flickorna shoppade fick plötsligt höra en kvinnoröst som frågade: ”hittade ni tillbaka till båten?”. Det var ortsbon som på morgonen hade visat vägen tillbaka i urskogen.

Straxt innan vi skulle vända stäven söderut kom en norsk trevåningsbåt. När han skulle lägga sig bakom oss gick H ut på bryggan för att hjälpa till. Hans fru hade ett bestyr med att lägga ut fendrar. När han så småningom kom in till bryggkanten Frågade H lite försynt om han inte möjligen hade några tampar att förtöja med. Svaret från den norske storamiralen var iskallt: ”hon har inte hunnit med det”. Hustrun som var storbystad (antagligen med hjälp av norskens nyförvärvade pengar, ty det var ganska oproportionerligt) var svarthårig och blev nu också nästan svart i ansiktet. Man kan tänka sig kommentarerna sedan vi åkt därifrån.

Så småningom via V Fågelvik ut på Foxen där vi halvvägs till Lennartsfors hittade en egen vik som hade både lä och kvällsol. Dessutom ligger vi så att vi imorgon också kommer att ha morgonsolen på oss. Kl 21.00 skiner solen fortfarande för fullt på oss. Go´natt!

Söndagen den 21 juni: (Vi har varit i "nätskugga därför publiceras detta ett dygn för sent)

Cyklade en bit på Dalslands cykelväg väldigt vackert, med en forsande å etc. Vi ligger ju med båten nedanför en camping där man bor hela sommaren i sin husvagn, går till den allmänna duchen etc, det passar inte oss riktigt. Man kan åka kanalbåt från Håverud till Bengtfors eller tvärtom och sedan ta rälsbussen tillbaks. Det är nog fint.

Efter frukost gick vi till Billingsfors och slussade ett otal gånger. Därefter upp till Bengtsfors som bara hade två slussar. I Bengtsfors, som är huvudorten i området, shoppade Eva och A-M.

Ny fin Gästhamn som vi tillfäligt förtöjde i. Sedan ut på den enormt långa sjön Lelång där vi så småningom angjorde kyrkbryggan vid Torrskogs kyrka. Där vi intog (i båten alltså) en suverän middag. Sedan upp till en egen liten natthamn i en vik en bit norr om Gustavsfors. Vi kunde förtöja ända uppe i skogen.

Midsommardagen 20 juni: Fin morgon om än lite kylig tyckte Eva - 14 grader i salongen. A-M tar ett morgondopp och Eva en avrivning. Alldeles stilla är det. Promenad till nästa sluss. Finner en stor konst- och hantverksskola, Stenebyskolan, som tydligen funnits i 75 år. Bibliotek, konsthall 2 mataffärer, skoaffär etc. Kraftverk vid slussarna.

Vid 11-tiden öppnade slussarna vid Dals Långed. Det var fem slussar som lyfte oss 16,2 m. Det var en ganska komplicerad sluss där man måste öppna flera slusskammare gemensamt för att komma igenom. Den första slussen kallas Mustadfors efter fabriken som ligger där. Det är något så ovanligt som en av världens få tillverkare av hästskosöm, dvs de spikar som man spikar fast hästskor med. Man hade just tagit en jätteorder från Indien - förbaskat duktigt.

Senare vid slussen vid Långbron var det en äldre gentleman som öppnade men han skulle först lyssna noga så att det inte var någon ambulans eller brandkår på gång, ty det var en landsvägsbro där också. Järnvägsbron var inget att oroa sig för ty det var bara två tåg om dagen.

Efter Långbron gick vi in till väntbryggan för att äta lunch och lyssna på dagens sommar-pratare, Invar Kamprad. Därefter upp till Baldersnäs där det fanns rester av en riktig engelsk park och en oherrans massa exotiska träd. Sen tog vi en sväng upp till Skåpafors för att kolla dess skyline. Slutligen hamnade vi i Laxsjöns gästhamn. Naturligtvis är vi totalt ensamma här. Man får nästan en känsla av hur det skulle vara efter atombombskatastrof (bortser här från radioaktiviteten) när bara någa få har överlevt.

Imorgon blir det Billingsfors, Bengtsfors och norröver i sjön Lelång mot Lennartsfors.

Fredagen den 19 juni (midsommarafton): Vid 11-snåret öppnade kanalsystemet (gäller fredag, lördag och söndag vilket passar H som hand i handske) och vi gick igenom Upperuds båda slussar. Den första lyfte hela 5 meter -häftigt! Det är trångt i in- och utfart ur slussarna. Vi har nog inte mer än 20 cm på var sida till övers.

Senare gick vi genom Håverud med broar och akvedukt mm. Det var kul och spännande.

Därefter kom vi till Lugnets sluss. Här hälsade en äldre man oss välkomna med: "Välkomna till Lugnets sluss (Buterud) här händer ingenting". Lyfthöjden var 4 cm! Slussarna var handdrivna och på H:s ironiska fråga hur han orkade med svarade han med glimten i ögat att han senare skulle vila upp sig i Spanien.

Efter slussen i Buterud hade vi fritt till Dals Långed Där vi nu ligger och har avnjutit en suverän midsommar middag.

Imorgon är det dags kl 11.00 igen. Det är hårt att ligga till sjöss!

Torsdagen den1 18 juni: Efter kontakt med vakten vid Brinkebergs sluss som också sköter järnvägsbron i Vänersborg, förstod vi att kl 09.00 skulle det gå bra att få en broöppning. Han var lite irriterad på att det var så många tåg numera.

När vi väl kom ut på Vänern hade vi för en gångs skull vinden med oss så vi seglade åtskilliga timmar. När vi vek in mot Köpmannebro vred samtidigt vinden emot oss och det kom ganska mycket regn. Liksom bara för att påminna om att vi inte skulle vara alltför säkra på midsommarvädret. Väl inne i Köpmannebro passerade vi första slussen och lade oss att vänta på Eva Lindström och Sally. Sluss- och brovakten skulle gå hem kl 19.00, så vi höll tummarna att Eva skulle komma dessförinnan. 18.40 anlände Eva och brovakten hann precis öppna landsvägsbron i Köpmannebro innan han gick hem. Därefter gick vi en knapp timme upp till Upperud där vi nu ligger i gästhamnen. Eva hade med sig bl a ett fantastiskt bröd och en flaska Moet & Chandon men den senare sparar vi tills imorgon på midsommarafton. Då skall vi också ha flaggspelet uppe hela dagen.

Onsdagen den 17 juni: Ännu en underbar morgon, alldeles stilla och en klarblå himmel. Lilla Edet är som sagt inte så stort, men de har 10 frisörer, hur nu alla dom kan försörja sig, när klädesaffärer slår igen, 4 pizzerier och en kinarestaurang, ingen vanlig restaurang.

H roade sig med att räkna ut hur många kunder varje frisör i snitt kan ha per dag. Det finns ca 16.00 pers i området. Om varje pers klipper sig i snitt 8 ggr/år så blir det 128.000 klippningar om året. Varje frisör har då "teoretiskt" 58 kunder om dagen. Med 8-timmars arbetsdag hinner man med högst 24 kunder. Dvs att långt mindre än hälften av befolkningen i trakten klipper sig i Lilla Edet eller mera sällan än var sjätte vecka. De frisörer som har 24 kunder om dagen skulle med dagens prisättning (200:-) ha en bruttointäkt om över 1 miljon om året. Hur många deklarerar hela den inkomsten? Nog kan de försörja sig alltid!

Det finns ett bageri, men de öppnade inte förrän 8.00 så det blev "gammalt" bröd idag till frukost. Här kan man bese den 1:a slussen som byggdes i kanalen, så jag får se om jag får med mig H lite senare. Nu skall jag sätta mig ute och äta mitt gamla bröd.

Jodå, H gick med och tittade på Sveriges första sluss. Den är förstås inte i bruk nu, men byggdes på Gustav IIIs tid, dvs andra hälften av 1700-talet. Där var också en turbin och ett turbinblad utställda. Turbinen togs ur bruk på 1980-talet efter mer än 60 års drift. Det ännu mer fantastiska är att en likadan turbin fortfarande är i drift här i Lilla Edet och om den skulle haverera på något sätt så kommer man att använda det utställda exemplaret som ersättare. Den väger 43 ton så det är inget man bara skickar upp några gubbar för att hämta precis.

Från Lilla Edet gick vi straxt efter 11. Uppe i de fyra slussarna före Trollhättan var det totalt 32,5 m lyft. Ganska häftigt. Det tar ungefär en kvart per sluss att komma igenom. Norr om de fyra slussarna ligger nog en av näpnaste gästhamnar men kan tänka sig. Den ligger vid Åkerssjö vid kanalkontoret och de gamla slussarna från 1800-talet.

Vi hade siktat på Dalbergsån en bit upp i Vänern, idag, men när vi kom till Vänersborg var kl redan halv fem, så vi beslöt oss för att gå in i den välskötta gästhamnen där istället. Vi hade ju ändå tänkt att midsommarhandla där. Imorgon har vi 23 sjömil till Köpmannebro som ju är porten till Dalslands kanal. Dit kommer imorgon Eva Lindström från Blidö för att vara med under veckan i Dalslands kanal. Hon har med sig sin hund Sally som är en av Fannys bästisar.

Tisdag den 16 juni: Dagen började i vanlig ordning med att A-M och Fanny gjorde ett utflykt i gryningen. Cykelfärden gick denna dag längs med Göta älv norrut dvs under Älvsborgsbron och in mot centrum.
Vid åttatiden kom Magnus ner med färska frallor och croissonger (säkert fel stavn). Efter frukost gick vi en liten bit upp älven och tankade diesel hos Ada och Beda


Straxt före kl tio drog vi så iväg norrut. När vi använder VHF-radion för att få kontakt med bro- och slussvakter är de alla jättebussiga och väntetiden är minimal. I älven är det ca 1,5 knops motström men vi håller ändå drygt 5 knop så vid 17-tiden är vi framme i Lilla Edet. Här hittar vi en jättesöt liten bassäng som är en fin gästhamn. Tog drink med några båtgrannar som också är från Sthlms-trakten (Grödinge) men legat ute sedan 1 maj och varit uppe i Strömstad och vänt (bl a 4 veckor i Bohuslän).

Efter middag gick vi upp till Ströms slott för att inspektera. Slottet ligger några hundra meter från hamnen, Det uppfördes 1684 av A-Ms anfader Rutgger von Ascheberg. Själva slottet, som ansågs vara det pampigaste i Bohuslän på sin tid, var väldigt förfallet men var nu under totalrenovering. Det ägs numera av två privatpersoner som uppenbarligen lägger ner en förmögenhet på denna renovering. Förutom allt invändigt jobb så skall man återställa färgen på utsidan. På en bit hade man redan putsat i en vacker gul fär så det blir nog bra. De båda flyglarna var redan färdigrenoverade och såg väldigt fina ut. Fick tel nr till en av ägarna för fortsatta kontakter. Vi hittade också en otrolig slottspark med bitvis exotiska träd. Många var så tjocka att det går åt tre personer för att nå runt stammen i brösthöjd. Flera av dessa träd är nog planterade på Rutgers tid.

Måndag 15 juni: Vaknar vid 06.30 med kvarstående kraftig NW vind och moln. Vid 9-tiden så har det lagt sig lite, vinden alltså, och vi vågar oss ut på böljan den blå. När vi kommit ut en bit så visar det sig att vi är lurade. Vi strävar uppåt Göteborg i ganska kraftig sjö och, som vanligt, motvind. Men å andra sidan så finns det ju folk som på Liseberg och Gröna Lund betalarför att få åka berg- och dalbana, så varför klaga när man får det alldeles gratis. Vi turas om att ligga i akterhytten med Fanny och någon lunch blir det ej tal om, H får ta sig en smörgås. Efter ca 7 timmar når vi hamnen nedanför Älvsborgsbron (nya Varvet) i Göteborg där vi lägger oss utanpå kompisen Magnus båt. Det blir ett glatt återseende också när det gäller Fannys fästman Pastis. Fanny var så lagom glad och skällde mest ifrån p g a de krafiga ömhetsbetygelserna.

Magnus insisterade på att vi skulle äta middag hemma hos honom och Lotta. Han hade naturligvis förberett allt så det blev en kulinarisk upplevelse. Först en fantastisk fiskbuljong med pilgrimsmusslor och till detta ett utsökt Sancerre-vin. Sedan grillad marulk med hemgjord hollandaisås, färskpotatis och gröna primörer (tror det var någon slags sockerärtor). Därefter en ostbricka med getost, en ost som liknade gorgonzola och en som liknade borseux. Slutligen varsin Sarah Bernardh. Avec var inte att tänka emedan vi skulle cykla ner till båten (ca 3 km). Magns och Lotta cyklade med halvvägs. Då upptäckte Magnus att han glömt nycklarna till hamngrindan hemma, så han fick sig en rejäl motionsrunda kring midnatt. Vi somnade vid halv ett-tiden fint förtöjda vid Magnus stålsegelbåt, som han en gång i världen köpte halvfärdig i Begshamra, Norrtälje av smeden i Wira bruk. Hon heter numera Emeli Raven av Göteborg.