Måndagen den 13 juli: Ännu en strålande morgon och vinden står kvar på S-SO. A-M blir ivrigare och ivrigare att komma hem. Det blir således åter snudd på nattseglig, ty redan vid 09.20 kastade vi loss från Uvön. Försökte få ut storen men den krånglade så vi nöjde oss med genuan. Väl ute på Nämndöfjärden fick vi god fart norrut. Vi gled fram i läns/slör mest hela dagen. Söder om Södermöja (Sunnanö i Evert Taube's visa) valde vi den yttre leden och sneddade sedan hemåt norr om Möja. Kl 18.00 angjorde vi så hemmabryggan efter drygt sju veckors segling runt sydsverige. Det har varit jättefina veckor med fin natur, fint (mestadels) väder, fina upplevelser och trevlig samvaro med en rad olika människor. På något sätt känns det skönt att totalt byta miljö. Man blir nästan lite samhällsfrånvänd. Ingen TV på sju veckor, endast spridda dagstidningar och på radion blir det sjörapporten som blir det viktigaste programmet. Hemmavid har Barbro Sättare skött all post och alla räkningar så det behövda man aldrig tänka på eller oroa sig för. Stort tack Barbro!

Det känns också väldigt skönt att komma hem. Man är nog lyckligt lottad när man efter en sån resa kan konstatera "borta bra men hemma bäst".

Ja, även A-M tycker att det är skönt att komma hem, ligga på de egna släta klipporna och sola, cykla med Fanny på morgonen på en riktig cykel, slippa lyfta ur allt i kylen för att komma åt något på botten, etc. Det har varit en fin galej och tiden har gått väldigt fort utan att man har gjort så mycket, bara rest och träffat människor. För mig är det skönaste minnet när vi var högt upp i Dalslands kanal och låg i naturhamn. Den stillhet i den vackra naturen som Eva, jag och hundarna upplevde på morgonpromenaderna kommer jag att ha med mig hela vintern. Nu får det vara bra med kanaler för ett tag, men jag ger mig gärna av och cyklar delar av dom.