Måndagen den 22 juni: Eva och A-M med hundar tog en bergskättringspromenad. Det är ganska höga bergsryggar på sina ställen. De lyckades till slut virra bort sig och fick fråga en ortsbo för att komma tillbaka till båten.
Så småningom ut på Lelång igen och upp till Lennartsfors. Där var det tre slussar och en bro som bara öppnade sig med myrsteg. Men till slut kom vi ändå igenom. Efter Lennartsfors vidtog sjön Foxen. Om man tar till vänster där kan man komma in i Norge. Men vi forsatte norrut mot Västra Fågelvik. Även där försökte tjejerna komma in i kyrkan, men misslyckades. Sedan under landsvägsbron som hade en segelfri höjd av 15 m, så det gick bra med lite marginal.
Slutligen vidare upp mot Töcksfors. Här tog det dock stopp. Båtar högre än 3,5 m kunde inte passera E18 mellan Karlstad och Oslo. Tjejerna handlade på det jättestora shoppingcentret byggt för norrmän och H fick sig en lång pratstun med slussvakten. När flickorna shoppade fick plötsligt höra en kvinnoröst som frågade: ”hittade ni tillbaka till båten?”. Det var ortsbon som på morgonen hade visat vägen tillbaka i urskogen.

Straxt innan vi skulle vända stäven söderut kom en norsk trevåningsbåt. När han skulle lägga sig bakom oss gick H ut på bryggan för att hjälpa till. Hans fru hade ett bestyr med att lägga ut fendrar. När han så småningom kom in till bryggkanten Frågade H lite försynt om han inte möjligen hade några tampar att förtöja med. Svaret från den norske storamiralen var iskallt: ”hon har inte hunnit med det”. Hustrun som var storbystad (antagligen med hjälp av norskens nyförvärvade pengar, ty det var ganska oproportionerligt) var svarthårig och blev nu också nästan svart i ansiktet. Man kan tänka sig kommentarerna sedan vi åkt därifrån.

Så småningom via V Fågelvik ut på Foxen där vi halvvägs till Lennartsfors hittade en egen vik som hade både lä och kvällsol. Dessutom ligger vi så att vi imorgon också kommer att ha morgonsolen på oss. Kl 21.00 skiner solen fortfarande för fullt på oss. Go´natt!