Tisdagen den 30 juni: Vid 10-tiden var det avgång från Lurö. Då hade A-M och Fanny redan varit i land på en tvåtimmars-promenad. De tittade bl a på resterna av det gamla tegelbruket, vilket byggdes och var i bruk endast drygt 20 år kring 1830 och 40-talen. Leran fanns här men efter ca 20 års tyckte man att bruket förbrukade alltför mycket av Lurös skogar och det lades då ned. Själva tegelbruket byggdes delvis med sten från en gammal klosterruin som finns här på Lurö. Pilgrimmerna på väg till Nidaros (Tronheim) tog förr i världen vägen över Lurö.


När vi väl kom iväg från Lurö var vinden naturligtvis ostlig så det blev järngenuan igen. När vi närmade oss infarten till Otterbäcken och det skulle gå att segla för ostlig vind hade den naturligtvis vridit på sydost och nästan rätt emot ändå. Tänk om vi hade gått andra hållet runt sydsverige då hade vi, med de vindar vi råkat ut för, haft undanvindar mest hela tiden. Men det är säkert någon där uppe, typ vädergud, som upptäckt det och gett oss motvind i alla fall.

När vi kom in till Sjötorp för att börja färden på Göta kanal gick H upp till kontoret för att betala. In kommer då en nymf (snygg) i bikini efter ett dopp i kanalen. Hon berättar stolt att det är första gången hon sålt kanal-biljetter i bikini. H berättade då om den kvinnliga slussvakt som den 1 september för två år sedan först kom 45 min för sent till första inslussning och då bara var halvklädd. Hon hade kommit dammande i en gammal gul-beige svajig (likt den gamla Chevrolet som Jönsson-ligan färdas i) Mercedes på cykelvägarna efter kanalen. Vid varje sluss var hon helt koncentrerad på den andra av Stieg Larssons böcker (hon hade verkligen platsat i någon av Göta Kanal-filmerna). Ja men det var ju jag!! utbrast bikini-bruden. Jag hade vaknat lite sent och det är ju en bit hit från Töreboda. Hon heter Ida och såg med förtjusning fram mot vår nästa passage genom Sjötorpsslussen. Hon hade bytt hårfärg ty förra gången var hon blond och nu brunaktig. Det såg mera välvårdat ut nu.
Vi tog de tre första slussarna i ett huj och ligger nu cetralt i Sjötorp. Imorgon eftermiddag kommer Lillemor och Pelle som skall vara med ombord fram till Söderköping. A-M tar bussen in till Mariestad imorgon tidigt och går till frissan medan H och Fanny tar en ordentlig titt på kanalmuséet med all dess historia och alla dess maskiner. De flesta tändkulorna drar man igång på Sjötorps-helgen, men den inträffar tyvärr först på kommande lördag-söndag.
Middag intogs på det enda tänkbara stället, dvs Kaffestugan vid kanalen AB. För A-M blev det gös och för H oxfilé. Det var både gott, rikligt och prisvärt.

Måndagen den 29 juni: Startade vid 10.30 från Ekenäs. Gick för motor ut till fritt vatten. Där rullade vi ut genuan som gav oss en fart på 0,5 – 2 knop. Så gick vi i många timmar ner genom Lurö skärgård. Solen gassade och vinden var nästan obefintlig men det var behagfullt att i detta tempo glida fram i denna vackra skärgård. Den påminner lite om mellanskärgården i Sthlms skärgård men är nästan obebodd. Det senare gjorde att man tänkte lite på Ålands skärgård.
Genuan gav oss skön skugga och så småningom var Hasse Alfredsson sommar-pratare med lite roliga historier. Lurö är väldigt svårt att komma riktigt intill. Grunt som attan. Efter ett antal misslyckade försök ankrade vi i något som kallas Sandviken. Därifrån rodde A-M med Fanny i land och vandrade på öns stigar samt besåg de olika begivenheterna.
Värmeböljan bara fortsätter och vinden rör sig med ca 1 m/s i växlande riktning.

Skål på Er grefvar och baroner!

Söndagen den 28 juni: Står här utan nätkontakt och vet ej exakt vad som skrevs i går och dagarna går i varandra i och med att vädret är så lika. Denna dag var dock rekord hittills när det gäller värme. Jag kom i samspråk med en hundägare, förstås, som bodde i en vacker gammal villa i Nysätra vilken tidigare inrymt en bank. Man får lära sig mycket och naturligt av lokala hundägare.
Nysättra var nog ett blomstrande litet samhälle under 2:a hälften av 1800-talet och i början av 1900-talet när man forslade mycket på vattenvägen upp till och ned från Arvika. Säffles sluss och hela kanalen stod klar redan 1837.

Avgick 8.30 !!! från Nysätra (enligt H var det att jämställa med nattsegling). Vi fortsatte ut i Vänern,via Säffle (där vi lämnade det ifyllda enkätformuläret med många +).
Det står många sportfiskare utefter stränderna i centrum av Säffle. Det är känt att man får mycket gös där och de fångas bäst efter midnatt. Fiskeförbud inträder dock kl 24.00 så då kommer de ner till gästhamnen. Hamnkapten där har problem med det.

Vi gick vidare SO-vart utefter västsidan av Wärmlandsnäs. Till stor del inomskärs i en slingrig led genom Millesviks skärgård (vilket namn!) och anlände på eftermiddagen till en gästhamn längst ut på näset vilken heter Ekenäs. Det vara flera som hade rekommenderat den men det var nog lite för mycket insjöhamn för vår smak. Sista biten var en sjömil muddrad ränna in till en muddrad hamn i vassen. Där fanns dock det mesta och det var en bedövande hetta. Så snart vi landat tog A-M en kort promenad med Fanny och därefter vägrade hon i flera timmar lämna skuggan under en tall. Jo, förresten hon gjorde en kort raid till båten för att hämta Campari med kall grape tonic och jordgubbar.

Apropå vackra gamla skutor (red:s anm) så fångade H en annan på bild utanför Skånekusten. Först nu hittade H den. Den är också värd att vila ögonen på. Det är en R10 nr S3. H hade aldrig sett den förr men mindes väl nr S2 som hette Rendez Vous och ägdes av Henry Wallenberg (byggdes dock på beställning av Jocob Wallenberg och fick då namnet Refanut).

Lördagen den 27 juni: Idag på morgonen var vädret om möjligt än mer högsommarlikt. Vi bestämde oss för att ta en tur upp i Säffle kanal och se hur det ser ut där.


Innan vi gav oss iväg försökte H få tag i något sjökort över Säffle kanal som ju sträcker sig ända upp till Arvika, ca 60 km. Det bästa vi kunde få tag i var outprint från Eniros kartor. Dvs vi har faktiskt idag seglat efter telefonkatalogen, vilket vi trodde bara var en myt, men nu är det sant.

När hamnkapten fick höra att H har två Säffle tändkulemotorer hemma blev det drag under galocherna Det ordnades tel nr till både Leif Bruce (son till en av de klassiska bröderna Bruce som tillverkade Säfflemotorer) och till motormuséet i Säffle. Att H också varit med i Westsvenska Tändkuleföreningen (det stavas faktiskt så) gjorde ju inte heller saken sämre.


Nåväl, så småningom drog vi norrut genom sluss och broar. Vilken idyll! Vi gick långsamt i ca tre timmar och hamnade på eftermiddagen i "in the middle of nowhere". Det heter Nysäter och ligger precis mellan Nys, Ökne och Kik, för den som är bevandrad i Värmland geografi. Här finns en gästbrygga för fyra båtar, så vi slog till och lade oss här för natten. Efter en promenad till och besök på Hembygdscafféet fann vi en riktig vikingaby med Värmlands enda vikingaskepp, smedja, långhus massor av hus och tält, yxkastning, hästar och en hel flock vikingar i olika åldrar och skepnader. Här fanns också en stor utställningshall om vikingatiden.

Man känner sig andäktig iför alla dessa intryck, kanske också påverkad av den häftiga värmeböljan som gör att man söker sig till skuggan. A-M pratar om att ligga uppe på däck i natt, men hon ändrar sig nog när daggen faller och myggen kommer. Till efterrätt fick vi idag svenska jordgubbar som ju är bland det godaste man kan få så här års. Till det drack vi en gammal Muscat Setobal som hittades på Systemet i Säffle - av alla ställen.

Imorgon går vi nog söderut och försöker hitta någon fin naturhamn utanför Värmlandsnäs.

Tidningar och TV har vi inte sett på evigheter. Men från Rune M och Gun-Britt B fick vi idag en länk till Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5438513.ab) som lät meddela att Mille på Sunda nu sitter häktad igen. Denna gång för grovt olaga hot mot och våldtäkt av sin fru Charlotte. Han lär bl a ha tvingat henna att spela rysk roulette med hans revolver. Vilken interiör!

Fredagen den 26 juni: Går en bit på den pilgrimsstig som går här förbi. Vid 11-tiden så är vi vid sista slussen, Köpmannebro, där Eva har sin bil. Vi skils här från Eva och Sally och vi kommer att sakna dem, det har varit en väldigt trevlig vecka med dem ombord. Matrosen Eva hade vi inte klarat oss utan, med alla puttifrån som har behövts i dom här smala slussarna. Vi kommer också att sakna Evas kamera för våran har inget användbart batteri längre. Pelle och Lillemor Tronet som mönstrar på i Sjötorp på onsdag kommer dock med ett nytt batteri.

Vi styrde vidare ut på Vänern i det strålande vädret och Eva for till Stockholm. Vi gick i 4½ timme upp till Säffle (ca 1 timme i kanal innan vi kom dit upp) som ligger på västra kanten strax ovanför Åmål som ju är rikskänt. Här lade vi oss i en väldigt trevlig liten gästhamn, där hamnkapten tog emot oss och önska oss välkomna till Säffle. Senare när de tog betalt så fick vi en liten påse med informationsmaterial karta etc lite godis och nyckelringar som det stod Säffle på. Trevligaste gästhamen hittills.

Säffle, för min bror Ingvar är väldigt känt för där har han tillbringat en hel del tid hos sina extraföräldrar, Ellna och Valle, när han var liten. Ellna var, innan A-M föddes, hemhjälp hos oss på Källvik i Huddinge. När hon senare flyttat hem till Säffle till sin Valle och Ingvars systrar fick någon häftig barnsjukdom så ville man skydda lillebror och då fick han åka till Säffle.

En märklig iakttagelse man gör så här längs kusten är att i varje hamn (och vi har varit ute i snart 6 veckor nu) man kommer till så står det en eller flera invandrare längst ute på piren och fiskar. Så även här i Säffle

Torsdagen den 25 juni: Det börjat bli tjatigt med underbara mornar, men så är verkligheten. I går kväll var vattentemperaturen 21 grader och middagen avnjöts som vanligt på fördäck. Tänk att man skall få njuta av så underbara dagar min första lediga sommar, förra året började min semester samtidigt med det dåliga vädret, och det blev ju inte ens någon Brittsommar.
Michel fick ett stipendium som delas ut på Konstfack till en i mastersklasserna och så blev han uppringd i går av Svenskt Tenn som meddelade att han fått ett stipendium även av dem. Han skall också ställa ut sin stol i deras lokaler på Strandvägen i september. Detta är vi väldigt stolta och glada åt.

Här i Tisselskog är det ett naturreservat och interessanta hällristningar, som ligger nära vattnet, naturjordbruk, böljande ängar. För att illustrera vilket händelselöst liv vi lever så skall jag berätta vad som vi såg på morgonpromenaden. Vi hade stannat för att på håll titta på ett av de två godståg som passerar här dagligen, när vi hör en kraftig smäll och tåget stannar och i sin fantasi ser A-M hur loket har åkt av i en solkurva och föraren ligger där medvetslös. Vi går dit för att ev. göra en insats. Det som hade hänt var, att en stor lastbil lyckades köra över en obemannad övergång precis i fel ögonblick och loket körde på bakändan av lastbilen, alla oskadda, senast detta hände var 1992 och då var det en gammal dam som bodde strax intill och som borde haft reda på tågtiderna. Visst var det spännande!

I Håverud blev det för första gången väntan på slussning - och det rejält. Hela tre och en halv timme. Sannolikt berodde det på orutinerad och stressad personal. I Upperud blev en väntan på 50 min. Slött skött!

Ligger nu i Upperuds gästhamn och A-M som har tvättat har hängt hela fördäcket fullt med handukar och lakarn som torkar fint i den härliga värmen.

Onsdagen den 24 juni: Tjejerna tog som vanligt en lång promenad med hundarna. H avnjöt sitt morgonte (Friggs stavar det "te" så det får bli så tills vidare) på fördäck i vindstilla solgass.
09.30 tuffade vi sakta den lilla biten in till Bengtsfors. Där tankade vi den billigaste dieseln hittills, 11,99. Dyrast var Hanö med 20:-, men där det blev bara ”nödtankning” i väntan på ankomst till Simrishamn.
Efter tankning gick tjerna upp till ”Halmens hus” som ligger uppe på en höjd här i Bengtsfors. Halmens hus visade bl a på historiken kring halmarbeten. Hur kvinnorna satt hemma och flätade och sydde t ex hattar. Sedan vandrade de till Norge för där fick man bättre betalt för sina hattar. Väl värt ett besök.

Efter en enorm massa (sammanlagt 13 st) slussningar kom vi ned till sjön Råvarpen, mellan Dals Långed och Håverud. Där finns i Högsbyn vid Tisselskog fantastiska hällristningar, som ett spännande bevis på hur bronsålderns (1700-500 f Kr) dalslänningar (fast de visste då naturligtvis inte att de var dalslänningar) levde. På bergshällarna ristade de in skepp, människor, fotsulor och våglinjer.

Tisdagen den 23 juni: Ytterligare en underbar morgon, alldeles spegelblankt och H har ju räknat ut det så att vi skulle få både kvällssol och morgonsol i Nästeviken straxt söder om V Fågelvik. För morgonpromenaden ror vi över den lilla viken för att slippa kliva bland en massa ris. Det är knappt man vill prata,så stilla och andäktigt är det. Går förbi härliga midsommarängar och landskapet påminner lite om alperna med berg och dalar. Tuffar senare iväg över stilla vatten. Det går ju lättare att slussa nu när det går nerför. Gör en lunchpaus där alla utom H badar(fånigt påpekande (red:s anm)), härligt!

Så småningom via Lennartsfors med bro och djupa slussar ut på Lelång. Hade hoppats komma upp i Västra och Östra Silen (som i sig är jätteområden) men tyvärr var det stopp redan i Gustavsfors pga masthöjden.

Efter en hel dags sakta glidande i maklig takt med blankvatten och gassande sol hamnade vi så småningom vid Talludden. Talludden är en båtklubb i Lelång. Det är klubbstuga, grillplatser, 40 m brygga, 14 bojar mm. Inte ett liv syns till så vi lägger oss här för natten.

PS om man klickar/dubbelklickar på en bild kommer den upp i helformat. DS

Måndagen den 22 juni: Eva och A-M med hundar tog en bergskättringspromenad. Det är ganska höga bergsryggar på sina ställen. De lyckades till slut virra bort sig och fick fråga en ortsbo för att komma tillbaka till båten.
Så småningom ut på Lelång igen och upp till Lennartsfors. Där var det tre slussar och en bro som bara öppnade sig med myrsteg. Men till slut kom vi ändå igenom. Efter Lennartsfors vidtog sjön Foxen. Om man tar till vänster där kan man komma in i Norge. Men vi forsatte norrut mot Västra Fågelvik. Även där försökte tjejerna komma in i kyrkan, men misslyckades. Sedan under landsvägsbron som hade en segelfri höjd av 15 m, så det gick bra med lite marginal.
Slutligen vidare upp mot Töcksfors. Här tog det dock stopp. Båtar högre än 3,5 m kunde inte passera E18 mellan Karlstad och Oslo. Tjejerna handlade på det jättestora shoppingcentret byggt för norrmän och H fick sig en lång pratstun med slussvakten. När flickorna shoppade fick plötsligt höra en kvinnoröst som frågade: ”hittade ni tillbaka till båten?”. Det var ortsbon som på morgonen hade visat vägen tillbaka i urskogen.

Straxt innan vi skulle vända stäven söderut kom en norsk trevåningsbåt. När han skulle lägga sig bakom oss gick H ut på bryggan för att hjälpa till. Hans fru hade ett bestyr med att lägga ut fendrar. När han så småningom kom in till bryggkanten Frågade H lite försynt om han inte möjligen hade några tampar att förtöja med. Svaret från den norske storamiralen var iskallt: ”hon har inte hunnit med det”. Hustrun som var storbystad (antagligen med hjälp av norskens nyförvärvade pengar, ty det var ganska oproportionerligt) var svarthårig och blev nu också nästan svart i ansiktet. Man kan tänka sig kommentarerna sedan vi åkt därifrån.

Så småningom via V Fågelvik ut på Foxen där vi halvvägs till Lennartsfors hittade en egen vik som hade både lä och kvällsol. Dessutom ligger vi så att vi imorgon också kommer att ha morgonsolen på oss. Kl 21.00 skiner solen fortfarande för fullt på oss. Go´natt!

Söndagen den 21 juni: (Vi har varit i "nätskugga därför publiceras detta ett dygn för sent)

Cyklade en bit på Dalslands cykelväg väldigt vackert, med en forsande å etc. Vi ligger ju med båten nedanför en camping där man bor hela sommaren i sin husvagn, går till den allmänna duchen etc, det passar inte oss riktigt. Man kan åka kanalbåt från Håverud till Bengtfors eller tvärtom och sedan ta rälsbussen tillbaks. Det är nog fint.

Efter frukost gick vi till Billingsfors och slussade ett otal gånger. Därefter upp till Bengtsfors som bara hade två slussar. I Bengtsfors, som är huvudorten i området, shoppade Eva och A-M.

Ny fin Gästhamn som vi tillfäligt förtöjde i. Sedan ut på den enormt långa sjön Lelång där vi så småningom angjorde kyrkbryggan vid Torrskogs kyrka. Där vi intog (i båten alltså) en suverän middag. Sedan upp till en egen liten natthamn i en vik en bit norr om Gustavsfors. Vi kunde förtöja ända uppe i skogen.

Midsommardagen 20 juni: Fin morgon om än lite kylig tyckte Eva - 14 grader i salongen. A-M tar ett morgondopp och Eva en avrivning. Alldeles stilla är det. Promenad till nästa sluss. Finner en stor konst- och hantverksskola, Stenebyskolan, som tydligen funnits i 75 år. Bibliotek, konsthall 2 mataffärer, skoaffär etc. Kraftverk vid slussarna.

Vid 11-tiden öppnade slussarna vid Dals Långed. Det var fem slussar som lyfte oss 16,2 m. Det var en ganska komplicerad sluss där man måste öppna flera slusskammare gemensamt för att komma igenom. Den första slussen kallas Mustadfors efter fabriken som ligger där. Det är något så ovanligt som en av världens få tillverkare av hästskosöm, dvs de spikar som man spikar fast hästskor med. Man hade just tagit en jätteorder från Indien - förbaskat duktigt.

Senare vid slussen vid Långbron var det en äldre gentleman som öppnade men han skulle först lyssna noga så att det inte var någon ambulans eller brandkår på gång, ty det var en landsvägsbro där också. Järnvägsbron var inget att oroa sig för ty det var bara två tåg om dagen.

Efter Långbron gick vi in till väntbryggan för att äta lunch och lyssna på dagens sommar-pratare, Invar Kamprad. Därefter upp till Baldersnäs där det fanns rester av en riktig engelsk park och en oherrans massa exotiska träd. Sen tog vi en sväng upp till Skåpafors för att kolla dess skyline. Slutligen hamnade vi i Laxsjöns gästhamn. Naturligtvis är vi totalt ensamma här. Man får nästan en känsla av hur det skulle vara efter atombombskatastrof (bortser här från radioaktiviteten) när bara någa få har överlevt.

Imorgon blir det Billingsfors, Bengtsfors och norröver i sjön Lelång mot Lennartsfors.

Fredagen den 19 juni (midsommarafton): Vid 11-snåret öppnade kanalsystemet (gäller fredag, lördag och söndag vilket passar H som hand i handske) och vi gick igenom Upperuds båda slussar. Den första lyfte hela 5 meter -häftigt! Det är trångt i in- och utfart ur slussarna. Vi har nog inte mer än 20 cm på var sida till övers.

Senare gick vi genom Håverud med broar och akvedukt mm. Det var kul och spännande.

Därefter kom vi till Lugnets sluss. Här hälsade en äldre man oss välkomna med: "Välkomna till Lugnets sluss (Buterud) här händer ingenting". Lyfthöjden var 4 cm! Slussarna var handdrivna och på H:s ironiska fråga hur han orkade med svarade han med glimten i ögat att han senare skulle vila upp sig i Spanien.

Efter slussen i Buterud hade vi fritt till Dals Långed Där vi nu ligger och har avnjutit en suverän midsommar middag.

Imorgon är det dags kl 11.00 igen. Det är hårt att ligga till sjöss!

Torsdagen den1 18 juni: Efter kontakt med vakten vid Brinkebergs sluss som också sköter järnvägsbron i Vänersborg, förstod vi att kl 09.00 skulle det gå bra att få en broöppning. Han var lite irriterad på att det var så många tåg numera.

När vi väl kom ut på Vänern hade vi för en gångs skull vinden med oss så vi seglade åtskilliga timmar. När vi vek in mot Köpmannebro vred samtidigt vinden emot oss och det kom ganska mycket regn. Liksom bara för att påminna om att vi inte skulle vara alltför säkra på midsommarvädret. Väl inne i Köpmannebro passerade vi första slussen och lade oss att vänta på Eva Lindström och Sally. Sluss- och brovakten skulle gå hem kl 19.00, så vi höll tummarna att Eva skulle komma dessförinnan. 18.40 anlände Eva och brovakten hann precis öppna landsvägsbron i Köpmannebro innan han gick hem. Därefter gick vi en knapp timme upp till Upperud där vi nu ligger i gästhamnen. Eva hade med sig bl a ett fantastiskt bröd och en flaska Moet & Chandon men den senare sparar vi tills imorgon på midsommarafton. Då skall vi också ha flaggspelet uppe hela dagen.

Onsdagen den 17 juni: Ännu en underbar morgon, alldeles stilla och en klarblå himmel. Lilla Edet är som sagt inte så stort, men de har 10 frisörer, hur nu alla dom kan försörja sig, när klädesaffärer slår igen, 4 pizzerier och en kinarestaurang, ingen vanlig restaurang.

H roade sig med att räkna ut hur många kunder varje frisör i snitt kan ha per dag. Det finns ca 16.00 pers i området. Om varje pers klipper sig i snitt 8 ggr/år så blir det 128.000 klippningar om året. Varje frisör har då "teoretiskt" 58 kunder om dagen. Med 8-timmars arbetsdag hinner man med högst 24 kunder. Dvs att långt mindre än hälften av befolkningen i trakten klipper sig i Lilla Edet eller mera sällan än var sjätte vecka. De frisörer som har 24 kunder om dagen skulle med dagens prisättning (200:-) ha en bruttointäkt om över 1 miljon om året. Hur många deklarerar hela den inkomsten? Nog kan de försörja sig alltid!

Det finns ett bageri, men de öppnade inte förrän 8.00 så det blev "gammalt" bröd idag till frukost. Här kan man bese den 1:a slussen som byggdes i kanalen, så jag får se om jag får med mig H lite senare. Nu skall jag sätta mig ute och äta mitt gamla bröd.

Jodå, H gick med och tittade på Sveriges första sluss. Den är förstås inte i bruk nu, men byggdes på Gustav IIIs tid, dvs andra hälften av 1700-talet. Där var också en turbin och ett turbinblad utställda. Turbinen togs ur bruk på 1980-talet efter mer än 60 års drift. Det ännu mer fantastiska är att en likadan turbin fortfarande är i drift här i Lilla Edet och om den skulle haverera på något sätt så kommer man att använda det utställda exemplaret som ersättare. Den väger 43 ton så det är inget man bara skickar upp några gubbar för att hämta precis.

Från Lilla Edet gick vi straxt efter 11. Uppe i de fyra slussarna före Trollhättan var det totalt 32,5 m lyft. Ganska häftigt. Det tar ungefär en kvart per sluss att komma igenom. Norr om de fyra slussarna ligger nog en av näpnaste gästhamnar men kan tänka sig. Den ligger vid Åkerssjö vid kanalkontoret och de gamla slussarna från 1800-talet.

Vi hade siktat på Dalbergsån en bit upp i Vänern, idag, men när vi kom till Vänersborg var kl redan halv fem, så vi beslöt oss för att gå in i den välskötta gästhamnen där istället. Vi hade ju ändå tänkt att midsommarhandla där. Imorgon har vi 23 sjömil till Köpmannebro som ju är porten till Dalslands kanal. Dit kommer imorgon Eva Lindström från Blidö för att vara med under veckan i Dalslands kanal. Hon har med sig sin hund Sally som är en av Fannys bästisar.

Tisdag den 16 juni: Dagen började i vanlig ordning med att A-M och Fanny gjorde ett utflykt i gryningen. Cykelfärden gick denna dag längs med Göta älv norrut dvs under Älvsborgsbron och in mot centrum.
Vid åttatiden kom Magnus ner med färska frallor och croissonger (säkert fel stavn). Efter frukost gick vi en liten bit upp älven och tankade diesel hos Ada och Beda


Straxt före kl tio drog vi så iväg norrut. När vi använder VHF-radion för att få kontakt med bro- och slussvakter är de alla jättebussiga och väntetiden är minimal. I älven är det ca 1,5 knops motström men vi håller ändå drygt 5 knop så vid 17-tiden är vi framme i Lilla Edet. Här hittar vi en jättesöt liten bassäng som är en fin gästhamn. Tog drink med några båtgrannar som också är från Sthlms-trakten (Grödinge) men legat ute sedan 1 maj och varit uppe i Strömstad och vänt (bl a 4 veckor i Bohuslän).

Efter middag gick vi upp till Ströms slott för att inspektera. Slottet ligger några hundra meter från hamnen, Det uppfördes 1684 av A-Ms anfader Rutgger von Ascheberg. Själva slottet, som ansågs vara det pampigaste i Bohuslän på sin tid, var väldigt förfallet men var nu under totalrenovering. Det ägs numera av två privatpersoner som uppenbarligen lägger ner en förmögenhet på denna renovering. Förutom allt invändigt jobb så skall man återställa färgen på utsidan. På en bit hade man redan putsat i en vacker gul fär så det blir nog bra. De båda flyglarna var redan färdigrenoverade och såg väldigt fina ut. Fick tel nr till en av ägarna för fortsatta kontakter. Vi hittade också en otrolig slottspark med bitvis exotiska träd. Många var så tjocka att det går åt tre personer för att nå runt stammen i brösthöjd. Flera av dessa träd är nog planterade på Rutgers tid.

Måndag 15 juni: Vaknar vid 06.30 med kvarstående kraftig NW vind och moln. Vid 9-tiden så har det lagt sig lite, vinden alltså, och vi vågar oss ut på böljan den blå. När vi kommit ut en bit så visar det sig att vi är lurade. Vi strävar uppåt Göteborg i ganska kraftig sjö och, som vanligt, motvind. Men å andra sidan så finns det ju folk som på Liseberg och Gröna Lund betalarför att få åka berg- och dalbana, så varför klaga när man får det alldeles gratis. Vi turas om att ligga i akterhytten med Fanny och någon lunch blir det ej tal om, H får ta sig en smörgås. Efter ca 7 timmar når vi hamnen nedanför Älvsborgsbron (nya Varvet) i Göteborg där vi lägger oss utanpå kompisen Magnus båt. Det blir ett glatt återseende också när det gäller Fannys fästman Pastis. Fanny var så lagom glad och skällde mest ifrån p g a de krafiga ömhetsbetygelserna.

Magnus insisterade på att vi skulle äta middag hemma hos honom och Lotta. Han hade naturligvis förberett allt så det blev en kulinarisk upplevelse. Först en fantastisk fiskbuljong med pilgrimsmusslor och till detta ett utsökt Sancerre-vin. Sedan grillad marulk med hemgjord hollandaisås, färskpotatis och gröna primörer (tror det var någon slags sockerärtor). Därefter en ostbricka med getost, en ost som liknade gorgonzola och en som liknade borseux. Slutligen varsin Sarah Bernardh. Avec var inte att tänka emedan vi skulle cykla ner till båten (ca 3 km). Magns och Lotta cyklade med halvvägs. Då upptäckte Magnus att han glömt nycklarna till hamngrindan hemma, så han fick sig en rejäl motionsrunda kring midnatt. Vi somnade vid halv ett-tiden fint förtöjda vid Magnus stålsegelbåt, som han en gång i världen köpte halvfärdig i Begshamra, Norrtälje av smeden i Wira bruk. Hon heter numera Emeli Raven av Göteborg.

Söndag 14 juni: Klar morgon, nordvästvinden blåser med oförminskad styrka så vi får se när vi kan gå vidare. Cyklade som i går en fin asfalterad liten prommenad och cykelväg 3 km söderut till det gamla sanatoriet, som i dag är Varbergs kurortshotell och spa. På vägen dit passerar man nakenbad för damer och för herrar, "kärringhålan"resp "goda hopp". I dag träffade jag på 2 herrar i ganska neutrala röda jackor som plockade skräp utefter promenaden, två andra åkte bil och tömde papperskorgar, detta var 0645! De var kommunalanställda som städade upp efter de ungas lördagkväll! Kunnde vi få se detta i Stockholm?
Även idag låg vi således inblåsta i Varberg. Det blev promenader, cykelturer, en glass och en konstutställning. Sistnämnda var en utställning med verk av Ernst Billgren och hans fru, vars namn vi genast förtängde när vi sett hennes tavlor. Nog var det konstig konst allt. Inte något skulle vi vilja ta hem och hänga på väggen även om vi fick det gratis.

Nu chansar vi på att vinden bleker ur något inatt så att vi kan gå till Göteborg tidigt imorgon bitti. Den färska torskfilén smakade som den skulle, dvs utsökt.

Lördag den 13 juni: Vinden stod på sig under natten och det låg fortfarande en kulingvarning som nu hade utökats från Kattegatt till att också omfatta Skagerak. Sjön hade byggt upp ganska mycket så vi bestämde oss tidigt idag att vänta ett dygn med avfärden från Varberg.

På morgonen tog A-M och Fanny som vanligt en cykeltur.....

A-M fick också sitt efterlängtade bad på kallbadshuset precis bredvid hamnen. Hon var väldigt entusiastiskt efter både bastu och havsbad (+15).

Senare på förmiddagen gick vi upp och beskådade torghandeln som var väldigt livlig. Det blev både räkor, torsk och svenska jordgubbar, vilka avnjöts (dock väntar vi med torsken till i morgon) på lördagskvällen.

Vi gjorde också ett besök på muséet som är inrymt i Varbergs fästning. Överallt hittar vi spår av A-Ms anfader fältmarskalken Rutger von Ascheberg (han med 24 barn) som var delaktig i slaget vid Lund 1667, då vi slutligen erhöll de sydliga landskapen som krigsbyte från danskarna. När vi om några dagar kommer till Lilla Edet skall vi besöka hans lilla slott som han bodde i på ålderns höst.

Mitt på dagen slog vädret om och vi fick sol och varma (förhållandevis) vindar. Imorgon skall det, enl rapporterna, vara en lagom vind från SV så då försöker vi nå upp till Göteborg. Vi hinner inte gå upp till Gittel på Härmanö (vid Gullholmen) som vi hade planerat utan går från Gtbg upp i Göta älv. För att på torsdag ta en veckotur in i Dalslands kanal.

Fredagen den 12 juni : Regn, regn och åter regn. En dyblöt hund duschas av på akterdäck efter morgonrundan, som gick utefter Ätrans vackra strand i Falkenberg. Eftersom man varnat så mycket för kuling och gårdagens sjögång var jobbig så avvaktar vi med att gå vidare trots att det inte verkar blåsa så mycket.

Efter Lunch går vi i alla fall. A-M vill ju så gärna till Varberg och bada. Det var en del sjögång, men A-M sitter vid rodret och Hans ligger i förpiken och pratar lugnande med Fanny så det funkar. Apropå Fanny så hittade vi ytterligare en bild på henne och Pastis. Undrar vad han viskar eller om han bara slickar henne i örat.

Kommer tryggt i hamn i Varberg vid 17.30-tiden. Äter uppe i stan bland alla som skall fira att det äntligen är fredag.

Nu en glad nyhet. Michel och Gabriella som förra helgen var och hälsade på pappa Rene´ i Schweiz, har nu förlovat sig. Michel friade på en alptopp och innan de reste ner till Schweiz var Michel ute hos Gabriellas föräldrar och anhöll om hennes hand. Gabriella visste ingenting. Renè hade ordnat med en fest för att fira att Michel fyllt 35 hans far 70 och Michels halvbror Christian 40 år och så fick man även fira förlovningen, det var väldigt lyckat.
På länken nedan syns de lyckliga tu.
http://www.glife.se/image/32375/374356?1=0&co_id=4967

Torsdagen den 11 juni: Vid halvtio-tiden drog vi från Skallekroken och hade siktet på Varberg. Vi åkte iväg så ovanligt tidigt för vi ville hinna till Varberg innan det skulle bli mera blåst. Sjön hade inte lagt sig på natten så det var ganska gropigt. Efter några timmar tyckte både A-M och Fanny att det var för mycket sjögång så vi vek in till Falkenberg och lade oss där vid 12-00-tiden. Naturligtvis hade vi glömt kameran hemma hos Dagmar i Ugglarp, så hon kom upp till Falkenberg med den. På så sätt fick vi anledning att träffa henne igen och äta av hennes hembakta bullar. Eftersom Dagmar hittar så bra även i Falkenberg så tog hon och A-M en riktig ”tour de Falkenberg”. Fanny stannade hos husse som fått slag på ett dagsfärskt ex av SvD.

När flickorna återkom med en massa prylar från ett öppet loppis blev det dags för gemensam middag ombord.

Regnet bara fortsätter och fortsätter. Enligt väderrapportena lär vi bli inblåsta här några dagar så H fick låna några "fullvuxna" cyklar som vi kan bese Falkenberg ifrån om det bara blir något uppehåll i regnet.

Onsdagen den 10 juni: Regn på natten och avgång 10.45. Naturligtvis låg vinden rakt emot men sjön byggde inte upp förrän på eftermiddagen. Vädret var molnigt, men inget regn. Vid 16-tiden kom vi till en pytteliten hamn som heter Skallekroken och ligger straxt norr om Halmstad. Efter en stund dök Dagmar Sjöstrand, Helsingborg, upp. Hon har ett sommarställe i Ugglarp. Dit vi for, åt middag och sov så småningom över.

Tisdagen den 9 juni: Ännu en strålande morgon stilla och klarblå himmel. A-M har börjat sova längre på mornarna gick upp 0645, fin prommenad upp på Kullaberg. Vi vände 2 km från fyren, vad skulle man göra om man inte hade hund att promenera med, på det här viset så får man se väldigt mycket. Jag funderar vilka människor som söker sig hit till Mölle, det ligger vid vägs ännde, inga affärer inte ens ett bageri, det finns några sommarserveringar. Man har inte ens ett bad nedanför strandpromenaden, då är det bättre på Råå även om det är väldigt pittoreskt här. Har nu suttit på akterdäck och ätit frukost i väntan på den björn som sover. Avår 11.15 i sakta mak för att avnjuta hela Kullens stränder. När vi rundar udden så kommer en lagom ostan emot oss, men det är ju som sagt emot, förstås. Nära Aril upptäcker vi Lars Vilks Nimis. Den stör inte särskilt mycket men ger heller ingen skönhetsupplevelse.

När vi anlände till Skäldervikens hamn tog A-M en cykel och cyklade upp till Ängelholm. H gick till hamnkonmtoret för att betala hamnavgift och ta en dusch. När H kom in på kontoret öppnade han med:
Hej, jag kom med båt och skulle vilja betala hamnavgiften.
Den kvinnliga hamnkaptenen kontrade med: vi såg det och nu skall Du på middag.
H: hur kan ni veta det?
Svaret: jo, han har redan varit här.
H: vem då?
Svar: Allan Persson förstås. Fråga: Hur stor är båten?
H: 36 fot.
Svar: inte större, Allan sa att det skulle vara en jättebåt osv.
Manegen var krattad.

Perssons tik, brun labbe, heter Dola vilket är ett gammalt namn för barnmorska - matte är gynekolog. Fanny var lite ovänlig mot Dola när hon var och hälsade på oss på Blidö och det hade Dola ej glömt och var nu ovänlig tillbaks, så det var lite spänt hundarna emella, men vi människor var avspända.

Vid 16-tiden kom Allan ner och hämtade H och sedan blev det en trevlig och välsmakande eftermiddag/kväll hos Allan och Birgitta. Fick en härlig ko-middag med speciellt goda jordgubbar till efterätt. Ett suveränt Amarone-vin, som Birgitta fått av en av sina söner, var en riktig höjdare. Sedan buss till hamnen där vi törnade in vid 23.30

Måndag den 8 juni: Efter en föllödig middag hos Ingvar på Råå igår kväll, var A-M, som vanligt uppe med tuppen och lyckades få tag i en cykelhandlare som fixade såväl slang som däck till den ena Mikro-Biken.
Råå:s gamla hamn, där vi låg, är väldigt söt och man har en fin lång sandstrand, där det ligger såväl bastubyggnad som hundbad. Hos en av fiskarna i hamnen finner jag en nätkorg som jag och Peo har letat efter, mest för att ha ved i, så nu skall jag försöka få tag i försäljaren.

Efter kaffe med Ingvar i Råå hamn drog vi iväg till Helsingborg. Där gjorde H en raid upp på stan för att hitta en sladd som gör att man kan koppla ihop kameran med datorn så att aktuella bilder kan komma med på bloggen. Först till en data-butik, "ingen aning men prova fotoaffären". Sedan fotoaffären, "vi har ingen sådan hemma men kan ta hem, det tar ungefär en vecka" Sedan fick H lyckligtvis syn på en skylt där det stod "Clas Ohlson". Som alla gubbar vet så är det ofta räddningen. Sagt och gjort. H gick dit och naturligtvis fanns sladden hängande på väggen. Det var t o m så att en söt expedit som frågade om H villa ha 1m eller 2m sladd! Så nu blir det bilder också.

Ibland tar man sig en tupplur under gång. Oavsett vem som

lägger sig så passar Fanny på att söka lite närhet.

17.30 anlände vi till Mölle. En söt liten hamn i en gammaldags sömnig badort. Mölle är nog mest känt för att det var här man började med gemensamhetsbad för män och kvinnor - med baddräkter. I övrigt verkar inte mycket ha hänt sedan dess.

När vi angjorde Mölle försökte vi först tränga oss in mella tvenne stolpar, men nix - för smalt. Därefter siktade vi på kajen för att lägga oss longside (dvs tysk angöring). På kajen stod två ynglingar i 60-års åldern och tyckte att "här går det bra att ligga". När vi närmade oss utbrast den ena ynglingen "det är ju Ingvars syster". Då tyckte vi att den ene liknade Janne Borglund på Blidö och den andre påminde om Bo Amilon från Viken. Det visade sig vara Bo Amilon men inte Janne utan hans brorsa Tom Borglund. Bättre hjälp med angöring har vi inte haft. Efter kaffe med en pratstund åt vi kalkonfilé med pasta - och parmesanost förmedlad genom just Janne (och kanske framför allt Johan) Borglund(!!).

Vi lägger nu in lite bilder på tidigare datum eftersom det nu först blivit möjligt att få över dem från kameran till datorn/bloggen.

Imorgon går vi runt Kullen och tittar bl a på Lars Vilks märkliga "konstverk" Nimis, för att därefter sikta på Ängelholm där vi är inbjudna på middag hos Allan och Birgitta Persson.

Söndag 7 juni: Lite mulet och en lätt ostlig vind, varit kallt i natt, 11 grader i salongen när A-M går upp vid 07-tiden och sätter på värmen. Det blir tidig uppstigning för Hans för vi skall ta den lilla lokalbussen till andra sidan ön och den går 8.45. I Bäckviken, som den hamnen heter, hyr vi cyklar (det finns 1.200 st hyrcyklar på ön!) och tar oss sedan tillbaka via vackra små cykelvägar som går mellan prunkande sädesfält och lite hus etc. Ön är bara 4½ km lång och 2½ km bred och består av en plattå som sedan stupar ner mot havet på sina ställen dryga 40 m meter. Vi besökte Tycho Brahes museum, som numera är inrymt i den yngsta kyrkan som är avkristnad och man använder den gamla som kyrka, den är ju numera lagom stor. Den var ju för liten en period och då byggde man den här, numera, museekyrkan.

Efter lunch gick vi över till Råå (ca 1 timme) för att av A-Ms bror Ingvar (han bor på Råå) bli bjudna på middag. Vi hittade en plats i gamla hamnen. Där är det trevligare att ligga än i marinan, som är en av Sveriges största. Även här finns det kaniner för Fanny att jaga, fullt av dem utmed sanddynerna där vi promenerar.

Lördagen 6 juni nationaldagen: Fin morgon inget liv i hamnen utom hamnkapten som plockar skräp och tömmer papperskorgar. Fanny och jag travar iväg till bageriet som Christoffer hade beskrivit vägen till. Väl där så vill inte kortläsaren ta mitt kort och jag som hade plockat ihop ett antal av dessa härliga danska winerbröd, vi försöker 5 ggr sen fick jag gå och expediten skänker mig ett winerbröd när hon ser hur sorgsen jag blev. Jag hittar en bank strax intill så jag kan glad i hågen återvända och betala för mitt bröd.

Vi avseglar från denna trevliga hamn vid 11.30-tiden och går på försegel till Ven. Vi har lite problem med storen som vecklat sig i mastrännan och inte gick att få ut. Vi lyckades till slut ta ner storen på väg in till västra hamnen på Ven som heter Kyrkbacken. Söt liten hamn som blev full med båtar, det var ju lördag och VM-kval i fotboll Sverige - Danmark.
Fanny är alltid så ivrig att komma i land och brukar hoppa. Men här låg vi vid en kaj som låg en ½ meter upp så hon gled i vattnet och försökte förtvivlat krafsa sig uppåt och ville inte lyssna till våra försök att få henne till aktern där det går att få upp henne, så matte på hunden och husse på matte och så fick vi upp en dyngsur hund.
Mycket andra turister som kommit över med passbåten, gul-blå tröjor etc. Lugn kväll. Vi åt en laxtallrik som vi köpt i hamnens rökeri. Satt vid stranden och såg solen gå ner över Danmark. Danskarna jublade dock över fotbollsvinsten över Sverige.

Fredag 5 juni: Avgång i regn och rusk från Falsterbo kanal ca 09.15 och som vanligt hade vi vinden emot oss, gick över tunneln ej under Öresundsbron. Anlände Langelinje hamn vid 14 tiden, då hade sjön börjat bygga upp sig så det var skönt att gå i hamn. Detta är en liten hamn och det är mest permanenta båtar och man kan ligga här i mån av plats, snyggt och prydligt . Hamnen ligger alldeles brevid Den Lille Havsfru, som nu dessvärre är utlånad till Japan (?!?) vad det nu skall vara bra för, här bredvid ligger även de stora kryssningsfartygen. A-M:s brorson Christoffer som är dansk och bor i Köpenhamn kom nercyklande och fikade med oss. Christoffer som blir 25 år i augusti får i december sitt Gesällbrev som kock efter 4 års utbildning, som är upplagd med varvad praktik och studier, låter väldigt bra tycker jag.
Vid middaggsdags så tog vi en buss till andra sidan av stan där vi var bjudna till våra vänner Gennevieve och Kjell Husby, Kjell var desvärre på sommarstället (vid Bullandö), men Gennevieve fixade en härlig fransk middag med två förrätter huvudrätt fromage et dessert. Yngsta dottern Marie var också med. Vi hade vissa funderingar om vi skulle få ta med Fanny på bussen efter att Christoffer berättat att man bara fick ha med hundar som sitter i en kasse, detta skall ha beslutats efter att man haft incedenter med kamphundar. Fanny väger ju 20 kilo och är inte van vid kassar. Förjoppningsfulla travade vi till bussen med en Ikeakasse och när bussen kom stuvade vi in Fanny och bar henne i famnen och vi passerade godtjänt.

Torsdagen den 4 juni: I morse drog vi från Gislövsläge redan vid 8-snåret för att hinna till Falsterbokanalen innan sjön hade byggt upp för mycket. Det gick bra. Nu ligger vi i Höllviken bland en massa andra båtar. Höllviken ligger genast man passerat kanalen söder ifrån.
Vid en promenad längs kajen hittade H bl a Paul Elvströms gamla halvtonnare. När vi seglade VM för halvtonnare i början på 60-talet i Marstrand anlände Paul Elvström (som nog är/var en av världens bästa seglare) sent på kvällen före första start. Alla var spända på att se hur han tolkat halvtonnar-regeln, dvs hur skulle båten se ut. Nog var den speciell alltid, lätt att känna igen så här 45 år senare. Han vann naturligtvis alla seglingarna. När vi kom i hamn hade han redan packat in allting och vi såg honom aldrig i hamn efter en segling. På det långa havsköret (som gick upp till Norge och sedan via Danmark tillbaka till Marstrand) var vi säkra på att hade sjunkit ty han bara försvann. Vilken seglare.
A-M och Fanny har cyklat en fin stig ända bort till Skanör, där var ju inte mycket att se så vi fortsatte via cykelstigar och golfbanor, där fick Fanny svalka sig i ett av golfbanans vattendrag, bra va!! Så småningom så hittade vi fram till Falsterbo centrum, ica, kyrka etc, inte så puttenuttigt som jag mins det. Hans hade ju önskat något kaffebröd, men det var slut på ican och något bageri fanns där inte. Vi tog bussen tillbaks till båten och när vi klev av så vad tror ni låg på andra sidan vägen, jo ett väldigt härligt bageri så Husse fick sin bulle. Fanny var nu ganska trött efter att ha sprungit ca 8 km så vi har vilat och läst tidningen resten av em. Däcket på cykeln passade på att explodera under vilan, så nu får vi se om vi kan hitta något nytt. Vädret i dag har varit ganska bra en regnskur annars bra med sol om än blåsigt.

Här en bild på Magnus Claesons smultronställe i Blekinges skärgård.

Onsdagen 3 juni: Nu är sommaren (tillfälligt) slut och det är som vanligt, mössa på. Abbekås, är en hamn, med ett antal hus, en fin sandstrand sträcker sig österut, hur det är västerut har jag ej sett ännu.Cyklade till golfbanan som ligger ca 2 km österut.

Kvart i elva lämnade vi Abbekås och gick västerut. Under ett par timmar kunde vi segla med god fart. Så småningom hade vinden vridit och ökat så att vi sökte en närmare hamn än vi tänkt (Höllviken). Det blev Gislövsläge (tre sjömil öster om Trelleborg). Hamnen var i stort sett full men vi lyckades så småningom hitta en parkeringsficka. Efter oss kom det in en ensam kille i en Hurley 22. Vi hade hållit ett öga på honom ute till havs. Han var helt slut när han kom in. Vi hjälpte honom att angöra och det tog nog en halvtimme. Tufft.






Idag fick vi några bilder från Magnus Claeson. Vi tar och publicerar några i taget. Först bilden i rubriken och sedan Fanny och Pastis. De är, på just denna bild, helt slut efter Pastis´envetna uppvaktande. Det var Pastis som sprang efter stränderna när Fanny åkte från Skifteholmen. Det var lika rörande och gripande som när Carlsson i Hemsöborna sprang efter stränderna då en av professorns pigor efter sommarvistelsen lämnade Hemsö med ångbåten.

A-M och fanny har nu tagit ett dopp och en solstund bakom en dyn på den fina stranden här intill. Till middag blev det rökt makrill med färskpotatis. Efter middagen hittade vi hamnens tvättstuga så nu har vi kört två maskiner där.

Kl 19.00 var det fortfarande NV 13 m/sek vid Falsterbo.Vi räknar med att det mojnar av ikväll. I så fall går vi tidigt imorgon bitti till Höllviken (ca 12 sjömil).

Tisdagen den 2 juli: Vid sista promenaden med Fanny på kvällen upptäckte A-M att i båten framför oss (vi hade gjort en ”tysk” angöring dvs longsides) fanns hennes kusin Kickan Nordfeldt med maken Claes. De hade köpt båten i Tukiet, seglat den till Slovenien, trailat den till Kiel och var nu på väg norrut. A-M och Kickan surrade en stund och sedan berättade A-M för H att Nordfeldts skulle bjuda på kaffe kl 09.00 nästa morgon. Claes skulle gå och köpa kaffebröd dessförinnan. Kl 09.00 äntrade vi därför deras båt varpå Claes satte upp en förvånad nuna. Han hade blivit informerad av Kickan att de var inbjudna till oss kl 09.00 på kaffe?!?
H kunde inte låta bli att fråga om någon var förvånad över att man inte har större kvinnlig representation i styrelser än vad man redan har. Claes jublade, hukade för hurringarna och skrek ”Du kommer att bli citerad”. Det hela avlöpta dock lungt och Claes letade fram några kex som vi kunde äta.
Längst inne i hamnen kunde vi senare fylla diesel och suga ur latrin varpå vi gav oss i väg söderut. Vi gick ganska nära kusten, ty den är väldigt vacker. Efter att ha rundat Sandhammaren bar det av västerut. Vi tog sikte på Abbekås och anlände dit efter sex timmars färd. Här är vi som vanligt enda gästbåten i hamnen. Vi åt torsk som A-M inhandlat i Simirishamn. Det tillsammans med färskpotatis var busgott. A-M hade också köpt färska jordgubbar men de glömde vi äta så det får bli till frukost imorgon förmiddag.
Här i Abbekås får vi inte kontakt med nätet så vi sänder detta när vi kommit till havs igen.

Måndag 1 juni: Vilken morgon, första natten vi inte haft någon värme på. Hans fick ett extra täcke och A-M sov ovanligt gott. Värsta högsommaren! Vi bara njuter och vad vackert det är här underbart lummigt, lite sandstrand. Runt hamnen ligger det fullt med välskötta, mest gamla hus, med små lummiga trädgårdar runt, ovanför ligger det moderna samhället med Ica bageri etc, verkar vara en hel del folk som bor här och de har en väldigt fin idrottsanläggning som ligger vid havet. En härlig stillhet. Äppelodlingarna börjar så fort det är slut med hus. Har varit på Bageriet och köpt varmt, stenungsbakat bröd, mums.

Efter frukost (2:a frukost) vid 10-tiden cyklade vi söderut mot äppelodlingarna och äpplets hus mm. Så småningom kom vi fram till Åkessons stora anläggning där det finns must & cider i långa banor att smaka och köpa. Där finns även ett museum. Det är så fridfullt här nu men det blir väl värre i juli/augusti kan man tro. Vid hemcyklingen avvek A-M för att göra ett försök att nå Stens huvud. Fanny o H cyklade till båten där Fanny svalkade sig i havet. A-M nådde inte ända fram för vägarna var inte precis cykelvänliga. Köpte en bit flatrökt ål som blir gott till kvällen.

Vid 14.30 gick vidare med båten till Simirishamn. Det tog knappa 2 timmar och havet låg för det mesta spegelblankt även om där låg lite gammal sjö som blev till dyningar. Temperaturen i skuggan ligger på runt +25 grader och det känns som högsommar.
Här i Simirishamn är det fullt med gäst båtar och en stor fiskehamn, suttit på akterdäck och ätit vår rökta ål med snapps, det är otroligt att man kan ha det så har bra. Fanny har badat lite mer för att svalka sig.